Den Heliga Makrina var den Helige Basilios den Stores och den Helige Gregorios av Nyssas syster. Hennes livskildring som följer här baseras på den Helige Gregorios av Nyssas skrifter, Vita Sanctae Macrinae, Den Heliga Makrinas liv och Om själen och uppståndelsen. Alla nedanföljande citat är framtagna ur Den heliga Makrinas liv, Artos, 1999.
Ikonen är målad av Michael Hällzon och bilden är tagen från hans blogg, iconpainter:
http://michael-iconpainter.blogspot.com/2009/02/heliga-makrina.html).
Akathistoshymnen är tagen från en rumänsk ortodox sida, http://www.crestinortodox.ro/ och översatt till svenska av mig.
Den Heliga Makrina var det första barnet i en syskonskara på nio i en framstående familj i Kappadokien, mindre Asien. Familjen hade varit kristen i flera generationer. Farföräldrarna hade förlorat all sin egendom och morfadern hade dödats därför att de bekänt sig till Kristus under förföljernas tid. Farmor Makrina som hon var uppkallad efter är känd än idag som den Heliga Makrina den Äldre för sin kamp för Kristi skull. Makrina var alltså namnet som alla kände till, men hon hade även ett dolt namn, Thekla, uppenbarat för hennes moder genom en dröm. Thekla var den första kvinnliga martyren och en helig förebild för alla kristna kvinnor. Strax innan Makrina skulle födas, somnade hennes mor Emilia och såg en majestetisk gestalt i drömmen som kallade hennes dotter för Thekla, något som upprepades tre gånger. Detta hände, som den Helige Gregorios av Nyssa sade, inte för att det var förutbestämt att dottern måste kallas vid detta namn, utan för att visa likheten mellan hennes framtida heliga liv och Theklas.
Modern Emilia uppfostrade sin första dotter omsorgsfullt. På den tiden brukade man utbilda barnen genom dikter, men Emilia tyckte inte att tragödierna eller komedierna med deras lidelser eller grova, oanständiga anspelningar var ett passande läroämne för en späd, formbar barnasjäl. Därför undervisades Makrina i stället genom de lättillgängligare delarna i den Heliga Skriften, som Salomos vishet och psalmerna. De sista blev hennes ständiga följeslagare - dag och natt, under arbete eller vila. På detta sätt lärde hon sig be oavbrutet. Samtidigt blev hon skicklig i handarbete och lärde sig med lätthet allt modern undervisade henne i.
Åren gick och så småningom började hennes skönhet uppenbaras, även om varken hon själv eller familjen ville visa det för världen. Enligt hennes bror den Helige Gregorios var hon så vacker att inte ens konstnärerna kunde måla av henne, därför att målarkonsten var otillräcklig för att återge den underbara harmonin som kännetecknade hennes gestalt. Eftersom hon var både rik och vacker blev hon snart omringad av friare. Då bestämde sig fadern för en ung man i släkten som var känd för sin god livsföring. Han skulle trolova sig med Makrina när hon kom till ålder. Men detta hann ändå aldrig hända, på grund av den unge mannens plötsliga död.
Och nu började Makrina visa sig vara den person hon var i sanning: hon bestämde sig att aldrig gifta sig, trots alla påtryckningar från omvärlden. Hon ansåg att hennes äktenskap redan hade förverkligats genom hennes löfte. Hon menade att äktenskapet är ” ett enda, liksom det finns en födelse och en död.” Hennes trolovade var inte död, hans själ levde i Guds rike, var evig och hon betraktade honom som ”stadd på en resa”. Med dessa argument avvisade hon bestämt allt frieri och stannade kvar vid sin moders sida.
Relationen med hennes mor var ingen vanlig moder-barn relation. Hennes mor Emilia brukade själv ”säga till sin dotter att hon hade burit sina andra barn den vanliga tiden, men att hon alltid bar Makrina i sig, så att säga inneslutande henne i sitt sköte. ” Modern undervisade dottern i dygden, hon bemödade sig om att hennes unga själ skulle blomma upp till en fulländad livsföring, medan dottern tog hand om sin gamla moders kropp, hon bakade till exempel hennes dagliga bröd, tog hand om hela skaran av syskon och hjälpte till efter att fadern gått bort med att förvalta familjens omfattande egendom som var spridd över flera provinser. Men Makrina nöjde sig inte med det. Hon levde efter modellen som hennes moder hade undervisat henne i men höjde sig genom sin livsfilosofi högre och högre upp och till slut drog hon sin moder mot ett liv som den Helige Gregorios av Nyssa kommer att beskriva som överträffande den mänskliga förmågan, d v s änglalikt. Det var Makrina som övertygade sin mor att lämna alla bekvämligheter och all lyx bakom sig, att nöja sig med det ytterst nödvändiga och att börja behandla tjänstefolket som likar: slavinnorna och tjännarinorna blev nu till deras systrar, som åt vid samma bord och sov i samma säng. Så småningom förvandlades deras hus i ett andligt hem, ”ett filosofins tänkehus”, där de förde ett liv som helt tillägnades Gud. Deras hem blev ett ”dubbelt” kloster, där kvinnor och män levde i avskilda delar. Kvinnornas del ledde hon, medan hennes bror Petros ledde männens. Så beskriver den Helige Gregorios av Nyssa deras liv : ”Deras liv var så ordnat, deras filosofi så upphöjd och deras livsföring både under dagen och under natten så vörnadsbjudande, att den överträffade varje beskrivning. Ty liksom de själar som genom döden har blivit skilda från sina kroppar är befriade från denna världens bekymmer, så var deras liv skilt och fjärmat från all jordisk tomhet och ordnat till att efterlikna änglarnas livsföring. Bland dem såg man ingen vrede, ingen avund, inget hat, inget högmod, inget annat sådant. Överdådet bestod i avhållsamhet och äran i att inte vara kända, rikedom i att inte äga något och att ha skakat av sig all jordisk egendom såsom stoft från kroppen. Vardagligt arbete befattade de sig inte med annat än som en bisak. De ägnade sig endast åt att begrunda de gudomliga tingen, att bedja ständigt och att utan uppehåll sjunga hymner, jämnt fördelade över tiden, hela dagen och natten. Detta var både deras arbete och deras vila från arbetet. Vilka mänskliga ord skulle kunna skildra ett sådant levnadssätt, där livet låg vid gränsen för den mänskliga naturen och den okroppsliga naturen? Ty att deras natur hade befriats från mänskliga lidelser var något som var ovanför det mänskliga, men att de syntes med en kropp, var begränsade av en form och levde med sinnesorganen, däri låg de under denna änglalika och okroppsliga natur. Någon skulle kanske vilja säga att skillnaden var liten, ty fastän de levde i köttet tyngdes de i likhet med de okroppsliga krafterna inte ner av kroppens barlast utan deras liv strävade uppåt, var upphöjt och färdades mot himlen tillsammans med de överjordiska makterna.” (Den Heliga Makrinas liv, s.25-26)
Den Heliga Makrina hade alltså en central roll i sin familj och sitt hem som med åren förvandlades i ett kloster. Hon var sin familjs och sitt tjänstefolks förebild och lärare.
Hon mottog den Helige Basilios den Store när han återvände från sitt studium och var överdrivet stolt över sina retoriska kunskaper och förmågor. Då undervisade hon honom i ödmjukhet och så lades grunden till hans senare heliga liv.
Hon stödde sin moder i den oerhört smärtsamma händelsen som var brodern Naukratios plötsliga död. Naukratios, den andre av de fyra bröderna, som föddes efter Basilios var en utomordentligt begåvad man som i sina unga år hade imponerat många med sin kroppslig skönhet och styrka. Men liksom de andra i denna heliga familj älskade han Gud mer än allt annat i världen. Så lämnade han världsligheten bakom sig och började föra ett liv i avskildhet, där han delvis levde som en eremit, delvis tog hand om några gamla männsikor som tillbringade sina sista år tillsammans på grund av sin fattigdom. Detta var kanske det första hemmet för (fattiga) äldre människor i historian. Men så hände en dödlig olycka när han var på jakt för att skaffa mat åt de gamla. Fast Makrina kände samma väldiga sorg som sin moder inför den älskade broders död, lyckades hon genom sin starka tro, genom sin själsliga befattning bli herre över sorgen och förvandla den till ett tillstånd som förde henne ännu närmare Gud. Hon hade tillräcklig styrka att ta hand om sin mor som led svårt av förlusten och upphöja även henne ur den djupaste sorgen till nya andliga insikter.
Den Helige Gregorios av Nyssa kom hon att undervisa, inspirera och stödja under olika moment i hans liv. Denne broder skulle tillägna henne en biografi, Den Heliga Makrinas liv, som berör oss läsare inte bara genom inlevelsekraft och varm kärlek, utan framförallt genom den stora vördnaden och den inre bävan som den Helige Gregorios kände för denna kvinna, som var mer än en kvinna och mer än en syster (”om hon nu kan kallas kvinna, ty jag vet inte om det passar sig att med en term från skapelsen benämna det som är över naturen”). Makrina skulle även inta huvudplatsen i en annan av hans böcker, Om själen och uppståndelsen, ett verk i dialogform, där Makrina hade lärarrollen och undervisade honom, en undervisning som var mer vördnasbjudande och verksammare än någon annan möjlig undervisning, eftersom den inte härrörde från en skriftlärd utan från en döende som fört ett heligt liv och salig och segrande kommit fram till sitt livsmål.
Den siste i syskonskaran var Petros, som föddes samtidigt som familjens far avled. Makrina uppfostrade honom från början i den heliga läran, hon blev, som den Helige Gregorios av Nyssa säger ”allt för barnet: far, lärare, handledare, mor, rådgivare till allt gott.” Samtidigt som han blev undervisad och fördjupade sig i den heliga läran övade han också olika slags hantverk på ett skickligt sätt. Hans syster Makrina var hans förebild i allt gott och hans livsföring var inte mindre värd än den Store Basilios. Petros och Makrina var de syskon som stannade kvar till sist vid sidan av sin mor och tog hand om henne och om hushållet. Det var därför mor Emilia tilldelade dem en särskild välsignelse vid sin dödsäng: ”Åt dig, Herre, offrar jag det första och ger tionde av mina smärtor. Förstlingsoffret är denna min förstfödda och tiondet är denne, det sista barnet. Åt dig är de båda enligt lagen vigda och de är dina offergåvor. Må alltså din välsignelse komma över både mitt förstlingsoffer och mitt tionde”.
En gång när det blev en svår hungersnöd kunde han och den Heliga Makrina ”ordna med så mycket mat att den öde platsen såg ut som en stad på grund av de skaror som kom dit”. Petros hade visserligen en utomordentlig gåva att planera, men det hela var inte ett vanligt människoverk, utan ett uttryck för Guds nåd och barmhärtighet tack vare de heliga förbönerna av de två syskonen, Makrina och Petros. De delade mat till det hungriga folket utan att den tycktes minska i mängd.
Vid den Store Basilios död kände även Makrina en stor sorg, men denna prövning lyckades höja hennes själ ännu högre och visade henne som ”en obesegrad atlet”. ”Man säger att guld prövas i olika deglar. Om något undgår den första reningen urskils det i den andra, och i den sista borttages slutligen all renhet som är uppblandad i metallen”, säger den Helige Gregorios.
Men det skulle dröja mindre än ett år tills Makrina själv skulle lämna det jordiska livet och nå sitt slutgiltiga, saliga mål, det djupt och ständigt längtade mötet med Kristus, den osynlige Brudgummen, den som hon hade framburit sitt liv till som ett heloffer till altaret.
Den Helige Gregorios av Nyssas beskrivning av den Heliga Makrinas död är av en stor skönhet. För det första beskriver han ett helgons död, för det andra är författaren själv en helig man: alltså är både förebilden och spegeln som återger denna förebild klara och rena och låter det gudomliga ljuset lysa fram även för oss läsare. Vi berörs djupt av majestäten, enkelheten och styrkan som kännetecknar den Heliga Makrinas sista stunder. Hennes kropp var svag, men ändå tycktes den ”vederkvickas av en okroppslig dagg”, därför att hon höjde sig genom sina ord - som in i sista stunden undervisade, spred glädje, tröst, uppmuntran till de andra - och genom sina böner till den älskade Gud som hon redan då hade framför sina andliga ögon. Hon lyckades rycka bort sin bror Gregorios från den jordiska sorgen och det världsliga mörkret till himmelsk klarhet genom sina vackra och brinnande ord. När hon såg att han var bedrövad och utmattad skickade hon honom vila i trägården med några förfriskningar och uppmuntrande ord. ”Det vägde över till det bättre” lät hon hälsa honom och det var sanning. Det bättre var inte hennes kroppsliga befattning som förankring i denna värld utan det att hon redan såg och kände att hon hade besegrat livets svårigheter och inget kunde skilja henne längre från sin älskade Kristus, från sin älskade Gud. Det tycktes som hennes kropp inte längre var en vanlig, jordisk kropp, utan det jordiska hade förvandlats i något med änglalika egenskaper. Dessa egenskaper förlänade henne kraften att ända in i sista sekunden förrätta sina böner, först med hög röst, som tackade och prisade Gud för allt, sedan bara genom att röra läppar och händer. Detta änglalika tillstånd lyste också igenom när efter hennes död blev hon svept i en mörk mantel som var tänkt att täcka varje jordisk prydnad. (Under den mörka manteln var hon prydd med ljusa linnkläder som den Helige Gregorios tagit fram från sina kläder som var ämnade till hans egen begravning. Den Heliga Makrina hade ingenting i sina förråd som kunde pryda hennes kropp: allt hade skänkts, delats till andra, ingenting behöll hon för sig själv.)
”När vårt uppdrag var slutfört och kroppen prydd med det som stod till förfogande, sade diakonissan till mig att det inte passade att de unga kvinnorna (i klostret) såg Makrina när hon var klädd som en brud. ´Men jag har sparat en mantel med mörka färger från er mor. Jag tror det vore bra att lägga den över henne, för att denna Heliga skönhet inte ska lysas upp av den prydnad som härrör från utifrån kommande kläder.´Denna åsikt vann gehör och man lade på manteln. Men också i denna mörka klädsel lyste hon av en, som jag tror, gudomlig kraft som meddelade sin nåd åt kroppen, så att några strålar tycktes lysa fram ur dess skönhet som i den syn jag hade haft i en dröm.”( Den Heliga Makrinas liv, s.39)
Han hade nämligen drömt på vägen till Makrina, då han ännu inte visste att hon var sjuk, att han höll reliker av martyrer i händerna, varifrån det utgick en glans som var lik den som utgår från en klar spegel riktad mot solen.
Det finns ett vittnesbörd i Den Heliga Makrinas liv som berättar om ett under som skedde genom den Heliga Makrinas bön, ett botande av en ögonsjudom på en liten flicka; den Helige Gregorios talar även om andra under som folk som bodde i hennes närhet berättat om, men han vill själv inte skriva om de största undren, som utdelande av säd som inte förminskade, botande av sjukdomar, utdrivande av demoner och sanna förutsägelser, ty han vet att det är många som genom otro eller tvivel kommer att misstänka att det är osanning och lögn.
Hur kommer det sig att Makrinas liv jämfördes med Thekla som var martyr? Hur kommer det sig att den Helige Gregorios av Nyssa hade drömt på vägen till Makrina, då han ännu inte visste om att hon var sjuk, att han höll reliker av martyrer i händerna, varifrån det utgick en glans som var lik den som utgår från en klar spegel riktad mot solen?
Man kan svara på denna fråga genom en annan: Är det inte en form av martyrskap att tillägna hela sitt liv åt Gud och korsfästa alla kroppsliga böjelser till synd, att genom återhållsamhet inte endast vara en förebild för de andra och för kommande generationer, utan bli en verklig bro mellan Gud och människor, en källa av barmhärtighet och böner som inte upphör med döden, utan bevaras av Guds nåd för alla människor som med tro, hopp och kärlek vänder sig till den heliga människan?
Helgonet har genom Guds nåd blivit själv en förevigad källa varigenom Guds kärlek strömmar in i världen, en outsinlig källa till omvändelse, helande, barmärtighet och styrka i kampen mot det onda.
Det som kännetecknar den Heliga Makrinas liv är att det vackra och upphöjda förverkligas genom ödmjukhet och tålamod och hittar sitt högst konkreta uttryck i världen: familjen och hemmet blir styrkta och skyddade och uppenbaras som den kristna undervisningens centrum; den sociala hierarkin med sina klyftor förvandlas i kärleksfull ömsesidig tjänande mellan systrar och bröder; den sociala utsattheten av gamla, svaga och fattiga blir en anledning till gemenskap och andlig undervisning, tröst och glädje; sjukdomarna blir en förgänglig verklighet som ger vika för helande för att Guds obegränsade nåd och makt ska uppenbaras och prisas bland människor; hungers katastrof blir ymnighetens fest där Guds osynliga Ord sänker sig bland människor och förvandlas till synligt bröd som verkligen mättar både själ och kropp; dödens sorg och yttersta saknad och ensamhet förvandlas till den renaste, fullkomligaste glädjen och gemenskapen som varar för evigt. I dödens ögonblick förstår vi på det djupaste och mest oåterkalleliga sättet att det bara är kärleken som gör oss till människorna vi är ämnade att bli, som ger oss ett sant ansikte, ett verkligt namn, att det bara är kärleken som varar och förbinder människorna. Och kärleken är Guds gåva. Utan Gud, utan Kristi oändliga kärlek som tog sitt yttersta uttrycket genom döden på korset existerar ingen kärlek, ingen sanning, ingen skönhet och allt i världen söndras och dör.
Överhuvudtaget allting som vi idag har värdefullt och gott i världen och som man ofta av glömska tillskriver till exempel ”humanismen” eller andra olika slags ”ismer” och sociala ”framsteg”, som bara är skyltar, allting tar sin osynliga kraft från Kristus och genom helgonens Kristuslika liv och gärningar, som ett träd tar sin kraft från jorden genom den stigande osynliga saven.
Akathistos till den Heliga Makrina
Kontakion 1
Till Dig, Du som blev utvald av Gud i de rättfärdigas släkt för att fullända den utsmyckade kransen, frambringar vi tacksamhetssånger och lovprisningar, vi som i denna världen befinner oss mitt i bekymmer och bedrövelser och ber och väntar på att Guds barmhärtighet ska överstråla oss genom Dina heliga förböner och förmedling och ropar sålunda: Fröjda Dig, Heliga Ärevördiga Moder Makrina!
Ikos 1
De änglaskarorna behagades av din vandel på jorden, ärevördiga Moder, ty medan Du hade en mänsklig kropp levde Du som en ängel och besegrande kroppsliga lidelser och begär gick Du in i det himmelska hemlandet. För allt detta lovar vi Dig sägande:
Fröjda Dig, din moders första frukt med egen rik skörd;
Fröjda Dig, manlig styrka i kvinnlig natur;
Fröjda Dig, änglalikt väsen i jordisk kropp;
Fröjda Dig, att Du korsfäste dina naturliga kroppsliga lidelser;
Fröjda Dig, av levande kärlek till Gud upptända flamma;
Fröjda Dig, att Du betvingade draken med det Heliga Korsets vapen;
Fröjda Dig, att Du genom trons kraft besegrade till och med dödsångesten;
Fröjda Dig, att Du upplyser vårt förstånd med den goda tanken;
Fröjda Dig, att Du genom ditt livs exempel ger oss helig undervisning;
Fröjda Dig, att Du nådde till den kristna lärans och upplevelsens djup;
Fröjda Dig, till Gud upphöjda väldoftande rökelse av ständig bön;
Fröjda Dig, rökelsekar uppfyllt med den evigt brinnande vishetens olja;
Fröjda Dig, Heliga Ärevördiga Moder Makrina!
Kontakion 2
Eftersom Du älskade Kristus-Guds Ord, bar Du psalmsångernas ord med Dig som ständiga följeslagare vid varje tid. För detta ber vi Dig om att även vi må styrkas för att fläta kransar av lovord för de goda gärningars skörd som vi frambär till Gud, sjungande tillsammans med Dig: Halleluja!
Ikos 2
Hundrafaltigt återgivande sådd visade Du Dig, när Du kom upp ur dina förfädernas välsignade jord och genom att Du benådades av Gud med den himmelska visheten valde Du det rena livet här på jorden och förberedde det eviga livet med ständiga böner och återhållsamhet. För allt detta besjunger vi Dig sålunda:
Fröjda Dig, vacker knopp, ur den rätta trons skott utsprungen;
Fröjda Dig, att Du kom upp ur en välsignad rot;
Fröjda Dig, att Du drack ur den Heliga Skriftens ljuvliga källa som en törstande jord;
Fröjda Dig, att din moder redan från vaggan ammade Dig med den rätta trons mjölk;
Fröjda Dig, att dina barndomsår blev smyckade med fulländad vishet;
Fröjda Dig, saktmodigt lamm, att Du bar Kristi ok med glädje;
Fröjda Dig, Du, som klädde Dig i god kunskap;
Fröjda Dig, att Du smyckades med anletets skönhet;
Fröjda Dig, att Du förvärvade den Helige Andes rikedom;
Fröjda Dig, att Du valde den Himmelske Brudgummens kärlek;
Fröjda Dig, att dina brinnande böner medlar mellan oss och Gud för vår räddning;
Fröjda Dig, att Kristus själv från början utvalde Dig som Sin Brud;
Fröjda Dig, Heliga Ärovärdiga Makrina!
Kontakion 3
Redan före din födelse förkunnade en ängel för din moder Emilia tre gånger att Du skulle kallas Thekla, förutsägande med detta att din kamp och dina mödor skulle likna den första kvinnliga martyrens, men Du uppkallades efter din farmor Makrina, för att under förföljernas tid lik henne bekänna Kristus, ständigt sjungande: Halleluja!
Ikos 3
Lik de visa jungfrurna bevarade Du din själs ikonlampa brinnande, Du smyckade den med dygdens ljus och närde den med Guds kärleks olja, redo att träda in i den Himmelske Brudgummens Bröllopsgemak. Till Honom bönfaller vi Dig nu att bedja för våra synders förlåtelse och förbarmande på domens dag, vi som sjunger till Dig sålunda:
Fröjda Dig, till Kristus ständigt upphöjande sångens sötma;
Fröjda Dig, med gudomligt tänkande utsmyckat hjärta;
Fröjda Dig, att Du bevarade den Helige Andes flamma levande och gjorde den rikligt bördig;
Fröjda Dig, att Du i allt visade Dig vara återhållsam;
Fröjda Dig, att Du levde vid din moders sida ända till hennes jordiska livs slut;
Fröjda Dig, att Ni tillsammans fyllde stora andliga mått;
Fröjda Dig, att Du lik dina förfäder lämnade de jordiska skatterna;
Fröjda Dig, för att genom detta benådades Du med de himmelska;
Fröjda Dig, att Du lämnade allt och förvandlade ditt hem till ett kloster;
Fröjda Dig, honungssamlade bi, som inte förskonade din kropp från några mödor;
Fröjda Dig, att Du ofta skådade den Himmelske Konungen med det andliga ögat;
Fröjda Dig, att Du nu tillsammans med de visa jungfrurnas skaror befinner Dig i himmelsk salighet;
Fröjda Dig, Heliga Ärevördiga Moder Makrina!
Kontakion 4
De himmelska skatterna, som ögat inte sett, örat inte hört och människans hjärta inte uppnått, har Du nu vunnit för oss och Du gläds i himlarna över gudomlighetens osägliga skönhet, drickande Brudgummens sötma tillsammans med de Ärevördigas och Rättfärdigas skaror, vid vars sida bedja, Moder, för oss, att vi må befrias från smärta och nöd, och sjunga till Gud: Halleluja!
Ikos 4
En gränslös iver att värdigas de heliga dygdernas gåva hade Du och därför gjorde Du inte slut på dina mödor och stärkte Dig genom en sträng askes för att förmå kroppen tjäna anden, lämna den världsliga förgängligheten bakom Dig och fullborda heligheten genom kontemplation. Ditt liv skådande dristar vi oss att lovprisa Dig med denna sång:
Fröjda Dig, att Du visade Dig vara ett utvalt käril av himmelsk vishet;
Fröjda Dig, att Du hade din lust i återhållsamheten;
Fröjda Dig, att Du förhärligades genom att vara ödmjuk;
Fröjda Dig, att Du blev rik genom givmildhet;
Fröjda Dig, brinnande förebedjerska inför Gud;
Fröjda Dig, styrka och stöd för de som är omringade av frestelser;
Fröjda Dig, glädjens överflöd för de sorgsna;
Fröjda Dig, snara tröstare för de bedrövade;
Fröjda Dig, stilla hamn för de som befinner sig i krig;
Fröjda Dig, kärlekens överflödande bägare som uttöms för Gud;
Fröjda Dig, påsklilja som doftar av de goda gärningarnas vällukt;
Fröjda Dig, med mildhetens krans smyckade vita duva;
Fröjda Dig, Heliga Ärevördiga Moder Makrina!
Kontakion 5
Lik en erfaren atlet avslutade Du ditt goda lopp och med manlig iver besegrade banans hinder. Därför värdigades Du i det Himmelska Riket att av Herren Kristus mottaga segerkransen; skänk även oss brinande kärlek och ånger och föröka ivern i våra hjärtan för att sjunga till Gud: Halleluja!
Ikos 5
Vi förundras över dina goda gärningarnas mångfald och vi lovar din ständiga mödan som Du inte undandrog Dig för att kärleksfullt offra för Härlighetens Herre. Du som mottog även gåvan att göra under, varmed Du hjälpte de nödställda, be nu även för de själsliga lidelsernas helande av de som sjunger till Dig:
Fröjda Dig, evigt brinnande längtan till Gud;
Fröjda Dig, ständigt närvarande hjälp för de hjälplösa;
Fröjda Dig, medlare för de troende till Gud;
Fröjda Dig, som stärker hoppet för syndarna;
Fröjda Dig, ljusstake som tänds av den gudomliga vishetens strålar;
Fröjda Dig, ledsagare till Himmelrikets ljus;
Fröjda Dig, milda beskydd åt de bedrövade;
Fröjda Dig, renhetens ljuvligt doftande balsam;
Fröjda Dig, eld som förtär lidelserna;
Fröjda Dig, Du som helar den själsliga smärtan;
Fröjda Dig, Du som botar de kroppsliga sjukdomarna ;
Fröjda Dig, att vi genom din bön erhåller själens frid;
Fröjda Dig, Heliga Ärevördiga Moder Makrina!
Kontakion 6
Eftersom du älskade fattigdomen, från ungdomen följde Du den monastiska vägen och lämnade vid sidan av den jordiska egendomen även de värdsliga vanorna. Så drog Du även din moder Emilia till det omateriella livet genom ditt livs exempel. Lyft ock oss ur lidelsernas djup till det öförgängliga ljuset och lär oss att sjunga tillsamman med Dig till Gud: Halleluja!
Ikos 6
Ditt hem blev ett kloster, tjänarinnorna dina systrar och din egendom skänktes till Kyrkan för att hjälpa de fattiga. Den världsliga njutningen lämnade Du bakom Dig som avfall och eftersom Du ringaktade den jordiska äran närmade Du Dig kärleksfullt den himmelska filosofin, ty Du längtade över att se ditt namn skrivet i Livets Bok. Medla detta även för oss, vi som lovsjunger Dig sålunda:
Fröjda Dig, munkarnas vackra blomma;
Fröjda Dig, myrra som förlänade väldoft åt den asketiska vägen;
Fröjda Dig, god herde till fåren som Kristus överlämnade Dig att valla;
Fröjda Dig, brinnande bön som upplyste vägen för dina efterföljare;
Fröjda Dig, kloka hushållerska, som genom att skänka bort dina egendomar, samlade skatter i himmelen;
Fröjda Dig, att Du lämnade allt och följde dygdens väg utan hinder;
Fröjda Dig, vishetens djup, Du som kärleksfullt ledde ditt konvent;
Fröjda Dig, ödmjukhetens sten, varur de monastiska blommorna spirade upp;
Fröjda Dig, att över alla dina dygder strålade ödmjukheten;
Fröjda Dig, eremiternas vägledare;
Fröjda Dig, svärdet som hugger lidelserna;
Fröjda Dig, att dina goda gärningar nu har förvandlats till en vacker himmelsk krans;
Fröjda Dig, Heliga Ärevördiga Moder Makrina!
Kontakion 7
Vem kan med värdighet prisa dina goda gärningar eller vem förundras inte över din tapperhet, ärevördiga moder! Ty Du närde din själ i den himmelska vishetens paradis och nådde det underbara tältet där Du hör änglaskarornas stämma fylld av vällust och sjunger tillsammans med dem: Halelluja!
Ikos 7
Du visade Dig bära mångfaldig frukt på jorden och var den första bland alla i dygdernas förvärv, fastän Du verkade i fullkomlig ödmjukhet och sökte inte den förgängliga äran, utan det eviga prisandet i himmelen; drista Dig att be även för oss inför den Heliga Treenigheten om en droppe av den gudomliga ödmjukheten för att smälta våra förstenade hjärtan som sjunger till Dig sålunda:
Fröjda Dig, att Du drogs till Gud;
Fröjda Dig, att Du prisade gudomligheten genom ett gott verk;
Fröjda Dig, att Du ansträngde Dig i orubbligt hopp;
Fröjda Dig, örn som höjde sig till himmelska höjder;
Fröjda Dig, att Du drack ur paradisets källa;
Fröjda Dig, att Du visade Dig den Helige Andes boning;
Fröjda Dig, att Du strålade med dina goda gärningar på jorden;
Fröjda Dig, att genom din duglighet blev Du änglalik;
Fröjda Dig, av Herren Jesus utvalda käril;
Fröjda Dig, ljuvligt sjungande näktergal;
Fröjda Dig, Du som öppnar ångerns portar;
Fröjda Dig, Du som tar del av den gudomliga glansen;
Fröjda Dig, Heliga Ärevördiga Moder Makrina!
Kontakion 8
Liksom det rena guldet renas i deglarnas eld, renades även Du i prövningarnas och smärtornas eld, vilken Gud gav Dig genom sin försyn, Han som stärker dem som bemödar sig för Guds skull . Vid livets slut gav Han Dig ett strålande ansikte och visade din gudomliga avbild, för att även vi skulle se hur tålamodet glänser i prövningarnas eld. För detta lovprisar vi Dig, ropande till Gud: Halleluja!
Ikos 8
Ditt liv var ett levande exempel även för den Store Basilios, ty efter att Du såg honom återvända hem från högskolorna, full av vishet och överträffande de mest framstående domarna, ledde Du honom till den gudomliga kärlekens ideal, så att han överträffade många som glänste i dygden. På detta prisar vi Dig salig, sägande:
Fröjda Dig, Du som uppfyllde Herrens bud;
Fröjda Dig, lysande mast, vägledande på livets hav;
Fröjda Dig, ljuvligt klingande luta;
Fröjda Dig, eremiternas ljusa gemenskap;
Fröjda Dig, de frommas ärade smycke;
Fröjda Dig, att Du öppnade de asketiska ansträngningarnas väg som en strålande fackla;
Fröjda Dig, att Du vägledde den Store Basilios;
Fröjda Dig, att Du upplyste Gregorios själ genom hemlig undervisning;
Fröjda Dig, Navkratios ledsagare;
Fröjda Dig, att Du förberedde dygdens väg för Petros;
Fröjda Dig, tålamodets pelare i föräldrarnas hem;
Fröjda Dig, att Du var din moders ålderdoms glädje och ro;
Fröjda Dig, Heliga Ärevördiga Moder Makrina!
Kontakion 9
Barmhärtighetens smycke bärande, hjälpte Du oförtröttligt de svaga . Be även nu, tillsammans med dina bröder hierarker, för oss syndare, som lätt felar, skingra frestelsernas omringning och för bort demonernas pilar, för att vi som blir räddade ska sjunga till Gud: Halleluja!
Ikos 9
Underbart belönade Gud dina mödor genom helandets gåva, ty Du räddade Dig själv från krankheten. Hela även vårt samvetes sår, höj oss ur syndernas mörker och giv oss ett rent hjärta och en orubblig vilja för att även vi med glädje ska kunna bära Kristi goda ok och sjunga till Dig:
Fröjda Dig, att Du med tro bad Gud om helande;
Fröjda Dig, att Du inte sökte tröst hos de jordiska läkarna;
Fröjda Dig, att jord blandad med bönens tår var din läkedom;
Fröjda dig, att det Heliga Korsets tecken helade Dig fullkomligt;
Fröjda Dig, att din rättrogna moders hand gjorde ett tecken på ditt sjuka bröst;
Fröjda Dig, att Du botade den sjuka flickan genom din bön;
Fröjda Dig, att Du mättade de hungriga, genom att föröka säden;
Fröjda Dig, att Du visade Dig vara en sann profet;
Fröjda Dig, stödjande stav för syndare;
Fröjda Dig, pansar mot de osynliga fienderna;
Fröjda Dig, tår av ånger som öppnar oss Paradisets port;
Fröjda Dig, att Du räddar oss med dina tårar från bedrövelsen;
Fröjda Dig, Heliga Ärevördiga Moder Makrina!
Kontakion 10
Då Du höjdes över naturen, dog Du från världen och de världsliga tingen och strävade efter den gudomliga kärleken, ty Kristus var din starka och orubbliga tröst i kampen mot lidelserna. Mottagande gåvornas krans tog Du boning i de himmelska rummen tillsammans med de visa jungfrurna. För detta lovprisar vi Dig, sjungande till Gud: Halleluja!
Ikos 10
Med glädje lyfte Du korset på dina axlar och efterföljde Herren. Genom att stärka kroppens svaghet med andens iver och behärska lidelsernas storm med din ande (nous) vittnade Du om det eviga livet. Ge även oss dödens åminnelse och ett gott försvar vid Guds förskräckliga dom, vi som sjunger till Dig:
Fröjda Dig, att Du mottog lidelsernas slocknandes gåva;
Fröjda Dig, att Du brinnande längtade efter fullkomnighetens blomma;
Fröjda Dig, Du som inte lät Dig luras av njutningarnas sötma;
Fröjda Dig, att Du inte fruktade prövningarnas eld;
Fröjda Dig, att Du frambar tro, hopp och kärlek som Gudi välbehagliga offer på Hans altare;
Fröjda dig, att Du klädde Dig i himmelsk makt;
Fröjda Dig, djup skatt av andligt tänkande;
Fröjda Dig, brinnande längtan efter Herren Jesus Kristus;
Fröjda Dig, renhetens väldoftande blomma;
Fröjda Dig, högtärade bland jungfrur;
Fröjda Dig, att Du värdigades änglarnas prisande;
Fröjda Dig, deras glädje, som skyndar att ära Dig;
Fröjda Dig, Heliga Ärevördiga Moder Makrina!
Kontakion 11
Lik Moses som förde sitt folk genom havet och ledde det genom öknen, fördes Du genom det förgängliga livets prövningar och blev benådad med en vägvisande ängel genom himmelens tullhus tills Du nådde den himmelska saligheten. Underlätta med dina böner även vår väg genom lidelsernas hav och livets frestelser, för att även vi renade ska nå den himmelske Jerusalem och tillsammans med Dig sjunga till Gud: Halleluja!
Ikos 11
Två plankor i form av ett kors blev dina sista prövningars bädd i fullkomlig fattigdom, din broder Gregorios mantel blev din begravnings smycke och från himmelen benådades Du, som en sista belöning, med ett överflöd av den trefaldigt lysande himmelska glansen, som upplyste ditt ansikte på ett underbart sätt i dödens stund, då din själ med glädje skyndade i Herrens händer. För allt detta lovar vi Dig sägande:
Fröjda Dig, Du som övervinner våra själsliga våndor med ditt hopp;
Fröjda Dig, Du som upplyser vårt sinne för att kunna fullgöra den gudomliga viljan;
Fröjda Dig, de fallnas upprättelse;
Fröjda Dig, de fördrivnas hamn;
Fröjda Dig, de plågades tröst;
Fröjda Dig, att Du räddar dem som befinner sig i smärtornas bojor;
Fröjda Dig, att Du renar oss från syndernas smuts med din rena gråt;
Fröjda Dig, att Du upplyste ditt sinne med långa vakor;
Fröjda Dig, att Du närde din själ med upprepade fasta;
Fröjda Dig, att Du botar de förlorades blindhet;
Fröjda Dig, att Du fördriver de förföljda själarnas bedrövelse med din bön;
Fröjda Dig, att Du förlöser våra förstenade hjärtan som inte förmår känna ånger;
Fröjda Dig, Heliga Ärevördiga Moder Makrina!
Kontakion 12
Din övergång från detta jordiska liv till det himmelska tycktes inte vara en mänsklig, utan en änglalik företeelse, eftersom Du bevarade tanken opåverkad av kroppens lidande, kontemplerade din livsväg från början till slut och väntade på den djupt efterlängtade Brudgummen med himmelsk och ren kärlek, medan Du sjöng till Honom med tro: Halleluja!
Ikos 12
Inget jordiskt kunde hindra Dig längre från den Ljuvlige Jesu kontemplation, på Vilken Du fästade din blick och tanke och till Vilken Du upplyfte din sista bön, när Du bad Gud om en ängel som skulle visa dig vägen till det himmelska Riket. Var nu en vägvisare för oss i dödens stund, vi som ärar din åminnelse och sjunger till Dig:
Fröjda Dig, Du som brann av iver för den gudomliga helgelsen;
Fröjda Dig, träd med himmelsk skrud;
Fröjda Dig, att Du sprang ifrån djävulens bedrägeri;
Fröjda Dig, det oberövade offrets hyllning till Gud;
Fröjda Dig, att Du speglade Faderns härlighet;
Fröjda Dig, att Du längtade efter Sonens kärlek;
Fröjda Dig, att Du bevärdigades bli den Helige Andes boning;
Fröjda Dig, att Du hade ett vackert slut på ditt livs jordiska resa;
Fröjda Dig, nyckel som öppnar det himmelska Rikets portar;
Fröjda dig, att ditt ansikte upplystes av himmelskt ljus;
Fröjda dig, att Du fick en rikt smyckad krans;
Fröjda Dig, att Du nu dansar med de himmelska skarorna;
Fröjda Dig, Heliga Ärevördiga Moder Makrina!
Kontakion 13
O mycket visa och högt prisade Heliga Makrina, vår tunga förlamas när vi talar om ondskans djup som vi nedstörtade i och vårt sinne förmörkar när vi tänker på svagheterna i vår natur; men Du som en barmhärtig ta emot denna ringa bön och medla för oss att vi må benådas med ett rent hjärta, orubblig tro och brinnande kärlek för att fullfölja Guds vilja och upplyfta och räddade från syndernas träldom sjunga: Halleluja!
(upprepas tre gånger)
sedan Ikos 1 och Kontakios 1
Vi prisar Dig, heliga ärevördiga Moder Makrina, och prisar ditt heliga minne, ty Du ber för oss till Kristus vår Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar